Ska vi betämma oss en gång för alla?
Känner mig ansvarig för att upprätthålla ställningen på bloggen när min matros-kollega befinner sig på annan ort, eller snarare på sydligare breddgrader... Jag hoppas ni har det bra! Troligtvis går ni för tillfället ifrån stranden med flipflopen "klickande" under fotsulorna. Den ena är mer rödbränd än den andra (gissa vem som är stoppljuset?). Ni tar en klunk vatten, det är viktigt att man dricker. Nästa steg är att ta sig en dusch och förbereda sig inför kvällen. Ja så kan en dag oktober se ut.
Själv har jag befunnit mig på stan idag med min kära vän Malin. Införskaffade ett par riktigt sköna vinterskor! (så nu stämmer inte siffran i tidigare inlägg längre, men jag kände att jag verkligen behövde dom här...hur man nu kan behöva fler skor när man redan har så många?)
I vilket fall som helst stötte jag på flera av mina klasskompisar. Det vill säga vi möttes, fick ögonkontakt, men säger inte hej. Jag ska inte klandra någon annan här, jag menar jag sa ju inte heller hej, även om det känns mest naturligt för mig att göra det. Så jag undrar ska vi bestämma oss en gång för alla vilka regler som gäller? Ska man hälsa på dom som man går i samma klass som och träffar varje vecka eller ska vi sätta någon annan regel? Exempelvis att man ska ha haft en dialog med personen i sammanlagt 45 minuter innan den obligatoriska vi-hälsar-på-varandra-på-stan blir möjlig? Eller har ni några andra förslag? För som det är nu känner jag mig inte helt säker på det sociala spelet...
Linn.
Jag undviker alltid i hogsta mojliga man att halsa pa manniskor jag "nastan-kanner". Larvigt som det ma vara ar det egentligen mest en sakerthetsatgard for att slippa kanna sig bortgjord; om jag inte tittar pa personen i fraga behover jag ju heller inte bli besviken nar denne valjer att inte halsa. Iofs kan det ju bli tvartom ocksa, att jag blir den som inte halsar och anses vara snobbig och hogfardig (oj, det hade jag inte tankt pa...). Nu forvirrade jag mig; ar jag boven i hela kostymdramat bara for att jag valjer att ignorera hela varlden?! Linn, ar jag personifieringen av alla dina gamla och nya klasskamrater och bekanta som valjer att inte halsa?! Usch, denna insikt blir nog det laskigaste med hela halloween...!
Hm. Svår fråga. Har själv funderat lite kring detta. Kommer dock inte på nåt vettigt. Inte ska det väl behövas en 45 minuters lång konversation för ett ynka litet hej? Nej, det gäller nog bara att ta första steget. Det kanske blir början på en fin vänskap. :P
nästan så man blir förvånad när man ser en updatering här ;)
Ja det finns ju de som har barnet kvar i kroppen och åker iväg för att leka i en jättestor sandlåda!, kanske skulle ha skickat med dem hink o spade?
Klart man ska hälsa!, då tvingar man fram ett "hej" av den man möter oavsett. Annars blir det nog obekvämt från båda sidor.
