Min mamma ringer med dolt nummer från sitt jobb. Det är bara så eftersom hon arbetar inom vården.
Min tandläkare ringer med dolt nummer. Nu ringer inte dom så väldigt ofta, men det händer emellanåt.
Mitt jobb ringer med dolt nummer när de ska fråga om man har möjlighet att komma förbi.
Människor som lever under skyddad identitet ringer med dolt nummer. Dom har inget annat val.

Men så finns det en kategori till som väljer att ringa med dolt nummer. Dom som busringer.

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i busringande. Inte ens när jag var i den åldern då "busringning är det mest spännande man kan hitta på". Jag tyckte alltid att det var hemskt elakt att ringa och göra bort någon genom att inte säga vem man är. Men jag var inte så stark att jag lyckades förhindra att mina kompisar gjorde det. Så visst, jag har suttit med och busringt och jag vet att det allt som oftast är ungar som tycker att det är lite småskoj. Men ändå blir jag uppriktigt sagt ledsen när folk busringer till mig. (troligtvis är det väl mitt behov av kontroll som gör att jag mår dåligt av att känna sig lurad) Och nu är det så att jag håller på att bli utsatt för busringare.
En kväll flera gånger. Igårkväll hände det igen. Och jag funderar på om det är samma person, eller om jag har ett nummer alla vill ringa, eller om det rent av är så att jag vet vem det är?!?
Med det här vill jag säga, ring gärna och prata med mig, men snälla sluta skrika i öronen och hota med att polisen kommer och tar mig om jag inte hämtar ut min vinst vid Kaknästornet...

Jag är en person som kan skratta åt det mesta, men det här är faktiskt inte så kul. Hur är det där ute i cyberspace? Busringer ni nåt? Eller är ni utsatta för det precis som jag?

Linn.